– glider landet isär?

Om knappt ett år är det val i Sverige och valrörelsen har dragit igång. Sysselsättning, skola, äldreomsorg och invandring kommer sannolikt att utgöra viktiga frågor för flertalet partier. Parallellt pågår ett antal statliga utredningar som också berör frågor om hur det borde vara att leva i någon av landets 290 kommuner. Beskrivningar av ett delat Sverige som glider isär förekommer ofta. Men hur ser det egentligen ut i landets kommuner? Hur stora är skillnaderna och hur förändras dessa?

I förra inlägget presenterade vi en uppdaterad socioekonomisk karta av Sverige. Här djupdyker vi i underlaget till kartan, tittar på de bakomliggande variablerna och hur de varierat över tid. När variablerna granskas tillsammans framgår tydligt vad som definierar de olika socioekonomiska kommungrupperna och hur de särskiljer sig från varandra. Diagrammen visar också hur enskilda händelser har påverkat socioekonomiska förhållanden i landets kommuner och hur utvecklingen ser ut över tid.

Variablerna presenteras en och en, där färgerna på staplarna i diagrammen motsvarar de fem socioekonomiska kommunergrupperna (landskapen) som presenterades i det föregående inlägget. Diagrammen är boxplottar som syftar till att visa nivå och spridning i respektive grupp. Dock visas inte data mindre än första kvartilen och data större än tredje kvartilen. En stapels höjd visar kvartilavståndet i respektive grupp, vilket motsvarar hälften av kommunerna kring medianen (det mittersta av storlekssorterade värden) som illustreras med ett svart streck i varje stapel.

Befolkningens åldersmässiga sammansättning – väsentliga nivåskillnader men samma trend

Inledningsvis presenteras de två ingående demografiska variablerna, andel unga (0-19 år) och andel äldre (65+ år). Det är rimligt att anta att andel unga och andel äldre är speglingar av varandra, och till stor del är det sant. Kommuner med en stor andel unga har ofta en mindre andel äldre och tvärt om, notera till exempel det lila landskapet – pendlarnas och barnfamiljernas landskap, i de två diagrammen nedan. Det landskap som avviker något är det orange; mångfaldens landskap. Här finns en ungefär lika stor andel äldre som i det lila landskapet, men inte alls lika stor andel yngre.

Inbördes ordning mellan landskapen är relativt konstant över tid, med några avvikelser. Särskilt noterbart är de senaste årens utveckling i den blå gruppen – brukens landskap – där minskningen av andelen unga har stannat av och gruppen istället ökar. Noterbart är också utvecklingen i det lila landskapet där andel äldre ökar i en något högre takt än i de övriga landskapen. Trenderna som syns i graferna kommer förmodligen att fortsätta ett antal år framöver.

Befolkningens födelseplats – ojämnt fördelad ökning av andelen födda utanför EU/EFTA

Andelen födda invånare födda utanför EU/EFTA har ökat i samtliga kommungrupper. Mest blygsam har ökningen varit i det lila och gröna landskapet, som nu också uppvisar de lägsta nivåerna bland samtliga kommungrupper.

Även det blå och det gula landskapet hade relativt låga andelar födda utanför EU/EFTA vid periodens början. Under de senaste tio åren har dock nivåerna i princip fördubblats. Störst andel födda utanför EU/EFTA återfinner vi i det orange landskapet. En tänkbar utveckling är att att den kraftiga ökningen som noterats i det blå landskapet kommer att avstanna, och kanske till och med minska, efter hand som nyanlända söker sig till den orange kommungruppen med landets större städer och arbetsmarknader.

Befolkningens utbildning – ökande utbildningsnivå med frågetecken om framtiden

Vidare till de variabler som beskriver befolkningen vad gäller utbildning. Andelen med eftergymnasial utbildning ligger på olika nivåer i de fem landskapen, men sett över tid har utvecklingen varit väldigt likartad. Möjligtvis kan andelen sägas ha ökat något snabbare i det lila landskapet än i de övriga.

Sett till andelen elever behöriga till gymnasieskolan är skillnaderna i utvecklingen mellan landskapen betydligt större. I det lila landskapet har median-nivån legat relativt stadig, på närmare 95 procent, under den redovisade perioden. För det blå och det gula landskapet har trenden istället varit nedåtgående och då främst under den andra halvan av perioden. År 2005 ligger båda landskapen på en median-nivå på strax under 90 procent för att år 2015 landa på cirka 80 procent. Det gröna landskapet och det orange landskapet noterar även dessa en nedgång men då mindre än fem procentenheter.

Utvecklingen i andel elever behöriga till gymnasieskolan kan till viss del kopplas ihop med föregående variabel, andelen födda utanför EU/EFTA. Att elever anländer i äldre åldrar, med annat modersmål än svenska och ingen vana vid det svenska skolsystemet gör det självklart svårare för dem att snabbt nå samma nivå som jämnåriga svenskfödda, och därmed till exempel vara behörig till gymnasiet. Dock verkar det skilja sig åt mellan landskapen i vilken utsträckning detta kan hanteras.

Här kan spekuleras i om den från början låga nivån av invånare födda utanför EU/EFTA gjort att kommunerna i de blå och gula landskapen haft en viss startsträcka vad gäller att hjälpa de nya eleverna och därmed fått ett större dropp i andel behöriga till gymnasiet. Även det orange landskapet ökade sin andel födda utanför EU/EFTA under perioden men startade på en högre nivå. Här är minskningen av andelen elever med gymnasiebehörighet inte lika stort som i de blå och gula landskapen. Det skulle kunna tolkas som att det här fanns större vana vid att lotsa in dessa elever i systemet.

Befolkningens sysselsättning – en spegling av finanskrisens tydliga men tillfälliga avtryck

I graferna nedan presenteras de fyra bakgrundsvariablerna som visar hur situationen på arbetsmarkanden ser ut för landskapens invånare. Här kan flera intressanta fenomen noteras. Till att börja med syns den ekonomiska krisen 2008-2009 mycket tydligt i graferna för arbetslösa och förvärvsarbetande, och till viss del även för ekonomiskt bistånd. I grafen över nettoinkomst finns inte alls samma tydliga effekt.

Andelen öppet arbetslösa och förvärvsarbetande speglar till viss del varandra. I början av perioden sjönk andelen arbetslösa i samtliga landskap, samtidigt som andelen förvärvsarbetande steg. Dessa trender bröts helt när den ekonomiska krisen kom. Under de senaste åren har andelarna återigen börjat röra sig i rätt riktning för de lila, gröna och orange landskapen. För de blå och gula syns inte riktigt samma effekt, vilket även detta till viss del hör ihop med att dessa landskap tagit emot många nya kommuninvånare från länderna utanför EU/EFTA. Att komma in ordentligt på arbetsmarknaden kan ta många år.

Befolkningens försörjning – väsentliga skillnader som ökar

Nettoinkomsten har ökat för alla landskap sedan 2005, dock har spridningen mellan landskapen blivit större. Det här kan tolkas som att det inte var grupperna med höga inkomster som blev arbetslösa under krisen, även om ökningstakten minskade i samtliga landskap under de aktuella åren så minskade den mer i landskapen med de lägsta nettoinkomsterna.

I grafen för ekonomiskt bistånd syns en liten topp runt krisåret 2009. De senaste åren har det blå och det gula landskapet en ökande trend medan de andra tre landskapens trend är minskande. Förmodlingen hänger även detta ihop med att de tagit ett större ansvar för flyktingströmmen som kommit till Sverige de senaste åren (se grafen ”Födda utanför EU/EFTA”).

Befolkningens ohälsotal – lägre nivåer och krympande skillnader

Den tionde – och sista – bakgrundsvariabeln som presenteras är antal ohälsodagar (mätt i dagar). Här ska från början påpekas att ett antal regelförändringar skett under den redovisade perioden, vilket gör jämförelser över tid svåra. Det är förmodigen så att utveckling över tid snarare visar försäkringskassornas (samtidiga) lyhördhet för regelförändringar, snarare än det faktiska hälsotillståndet i landets kommuner. Dock kan konstateras att de fem landskapen under hela perioden behåller sin inbördes ordning, landskapet med högst nettoinkomst har lägst ohälsotal och tvärt om. Även detta skall dock tolkas med försiktighet. Vissa typer av jobb, ofta tjänstemannayrken med högre högre lön, kommer ofta med en möjlighet att kunna utföras hemifrån. Detta kan leda till ett minskat uttag av sjukdagar.

Åter till den inledande frågan. Glider landet isär? Frågan är lika ospecifik som den är värdeladdad. Även om vi kan påvisa betydande skillnader mellan distinkt åtskilda socioekonomiska kommungrupper, så är den viktigaste frågan vad detta betyder. Och behöver skillnader vara ett problem? I många avseenden är utvecklingen över tid densamma i landets kommuner, om än på olika nivåer som till stor del förklaras av strukturella skillnader på arbetsmarknaden. Det finns dock – sammanfattningsvis – några skillnader som tilltar och som bör beaktas i det fortsatta bygget av kommunsverige.

Den första skillnaden handlar om nettoinkomsten där de pendlingsnära lila kommunerna drar ifrån övriga kommuner. Skillnaden – som var stor redan 2005 – har mer eller mindre fördubblats under de senaste tio åren. Med stora inkomstskillnader följer stora skillnader i levnadskostnader – inte minst boendekostnader. Inom en kommun finns oftast en tydlig boendesegregation med förmögna och mindre förmögna områden. Vart leder en fortsatt gentrifiering av hela kommuner?

Den andra skillnaden avser andelen invånare födda utanför EU/EFTA. I den orange kommungruppen har andelen varit väsentligen högre under många år, men skillnaderna gentemot övriga landskap ökar kraftigt. Under de senaste åren, i samband med den momentant omfattande asylmottagningen, har andelen ökat även i den blå kommungruppen. Vilka konsekvenser får ökande skillnader mellan kommuner i detta avseende?

Den tredje skillnaden gäller den allt lägre andelen ungdomar som når gymnasiebehörighet. Även här finns tilltagande skillnader mellan de socioekonomiska kommungrupperna. Vi har dessvärre för lite underlag för att fullt ut förstå vilken effekt den ökade invandringen har. Att den har effekt torde vara ganska säkert, men den negativa trenden har pågått under de senaste tio åren. Det är först under de senaste åren som invandringen – och asylmottagningen – varit relativt hög. Hur kommer detta påverka sysselsättning, arbetslöshet och folkhälsa i socioekonomiskt utsatta kommuner?

Avslutningsvis – det är ett faktum att landet som helhet under de senaste åren har befunnit sig i ett läge med ökande förvärvsgrader och nettoinkomster med samtidigt sjunkande arbetslöshet och offentligt försörjningsstöd. Samtidigt ökar de socioekonomiska skillnaderna mellan landets kommuner. Således kanske de allra mest väsentliga frågorna är (i) hur dessa socioekonomiska skillnader upplevs hos landets invånare och väljare samt (ii) hur framtida fördelningspolitiska utjämningssystem mellan kommuner bör se ut.

Anna Carlsund, statistiker
Charlotta Danielsson, statistiker
Mats Forsberg, VD